Jag vill ha tillbaka tiden i stallet som den var förr. Då man var så glad över att ha fått en sköthäst, och älskade den mer än allt annat. Man gjorde sitt bästa för att den skulle älska en, lika mycket som man älskade den. Vill tillbaka till den tiden, då det fanns massor av okänt i stallet. Dom saker man inte hade upptäckt än, som man helst inte vill upptäcka.
Den tiden då allt det där inte spelade någon roll..   Men saker förändras. Det finns saker jag vill ha ogjort, men ändå gjort. Nu är allting så jobbigt. Jag vet inte varför. Jag älskar fortfarande Cooper, lika mycket som jag alltid har gjort. Mer om det går. Och jag gör ju fortfarande mitt bästa, och älskar att sköta om honom. Men allt man gör verkar bli så misslyckat. Jag vet inte varför, men man känner sig lixom.. ja, ibland kan man verkligen känna sig bortkommen, inte välkommen eller inte hemma. Jag vet inte vad det har med att göra, men jag gillar det inte. Usch jag vill bara ha tillbaka dom gamla tiderna. Jag saknar verkligen dig Tango. Otroligt mycket. Och Quthia, jag hann ju inte komma så nära dig men jag älskar dig ändå. Och Queen, vi har ju inte haft mycket tid tillsammans, men om Cooper åker vill jag faktist att det ska bli mer. Ändå vill jag verkligen inte att Cooper ska åka. Absolut inte, jag vill att du ska finnas hos mig för alltid! även fast det inte går.. Jag älskar dig mer än någon annan häst, även om det inte märks ibland. Jag hoppas att du vet det. Och att man kan ju faktist älska många hästar, det gör jag också, men bara så att du vet att jag älskar dig.
Jag är trött på att gråta mig till sömns varenda kväll. Det har inte bara med det här att göra, så otroligt mycket annat. Varför måste livet vara så jobbigt?! Säg mig det. Jag vill bara att allting ska bli bra, även fast det kanske tar lång tid och kan säkert vara omöjligt.   Även om allt det här inte syns på utsidan av mig, så ska ni bara veta att det finns på insidan. Det finns där inne och sliter så jävla mycket på mig.. Varför. Säg mig varför.

jag skriver inte den här texten för att skriva såna där långe texter
som endel kan göra ibland, eller tycka synd om mig för nått.
Absolut inte, men jag hoppas bara att det finns någon där ute som bryr sig.
Tack för att du läst iallafall.